Vad är Montessori?

 

Hjälp mig att göra det själv”

Barnen är de som skapar framtiden. Vi vuxna ska agera deras förebilder. Hur vuxenvärlden bemöter barnen av idag kommer att påverka dem resten av livet. Alla barn följer en allmänmänsklig utvecklingsplan både när det gäller den fysiska och den psykiska utvecklingen. Utvecklingen sker i en bestämd ordning. Montessoripedagogiken grundar sig på barnläkaren Maria Montessoris egna studier, iakttagelser och på den erfarenhetsbaserade forskning hon bedrev under hela sitt liv både i nationella och internationella sammanhang.

Det Maria Montessori uppmärksammade var barns fysiska och psykiska utveckling i olika stadier resp. åldrar genom att hon observerade barn, vad de var intresserade av, vad som motiverade dem och hur de löste olika problem. Hon utformade en fysisk lärmiljö där barnen – inom bestämda ramar – själva kunde söka, upptäcka och göra egna nya erfarenheter. Montessoripedagogiken är just känd för detta ”frihetsbegrepp”. Det handlar om en strukturerad frihet där barnen får så mycket frihet som de klarar av. En del barn behöver fastare ramar i början och för att friheten skall kunna utvidgas krävs att barnen lär sig att utveckla ett mått av självdisciplin och respekt för frihetens gränser.

Läraren är en länk mellan barnet och de material som barnet/eleven arbetar med. Lärarens uppgift är att väcka barnens intresse för alla olika ämnen, att vara lågan som tänder gnistan hos barnet. Materialen presenteras vanligtvis individuellt, men även för olika stora grupper av barn. Läraren ger inspiration och stöd.

Under sina många resor runtom i världen fastställde Montessori att barn genomgår samma utvecklingsfaser och har samma behov oavsett var i världen och oavsett under vilken tid de lever.  Detta gäller alltså oavsett social bakgrund och kulturella skillnader.

Människan har en stark livskraft och en vilja att växa och att bygga upp sig själv till vuxen. Detta kallade Montessori för Horme (grek. drift) och är något grundläggande för hela montessoripedagogiken. Maria Montessori jämförde barnet med en kameralins som tar in allt utan värdering emedan den vuxne kan jämföras med en konstnär, som återger det han vill och sedan lägger in sin personlighet i sin målning. Barnet registrerar således alla intryck emedan den vuxne i högre grad sållar sin.

Montessori delade in ett barns utvecklingsfaser i fyra så kallade sensitiva perioder. Perioderna delade hon in och namngav följande:

  1. ”The Furniture Children” som varar mellan 0-6 år
  2. ”The Age of Rudness” som varar mellan 6-12 år
  3. ”The Earth Children” som varar mellan 12-18 år
  4. ”The Happy Age” som varar mellan 18-24 år

Under de olika utvecklingsstadierna är barnen extra känsliga i vissa specifika avseenden. En sensitiv period varar några år och under den tiden kan barnen med rätt stimulans från omvärlden förvärva en viss egenskap och förmåga. När den ena sensitiva perioden är slut försvinner den ökade känsligheten att ta till sig just det som är speciellt för den perioden. När det gäller tex synens och talets utveckling som är kopplade till hörseln, kan det finnas en risk för att dessa sinnen inte utvecklas om de inte stimuleras under de specifika sensitiva perioderna. Detta visar även nobelpristagarna Torsten Wiesels och David Hubels forskning. Det är viktigt att barnen stimuleras på ett adekvat sätt under deras olika sensitiva perioder. Det är också viktigt att barnen får möjlighet att repetera sina nya färdigheter. Att repetera och öva är ett inre behov. Repetition sker med stort intresse och koncentration. Vuxenvärlden ska därför heller inte avbryta aktiviteter i onödan eller hjälpa till när det inte behövs.

Nedan presenteras de olika utvecklingsstadierna närmare.

  1. The Furniture Children” – det absorberande sinnet, 0-6 år.

Under hela den första utvecklingsfasen så utvecklas den individuella personligheten, en ansträngande uppgift eftersom barnet startar från noll för att som 6-åring vara en unik personlighet. Under den första tiden mellan 0 och 3 år, sker mycket av barnets inlärning helt omedvetet. Sinnena är vidöppna för alla intryck och barnet absorberar allt i sin omgivning – både det som är bra och det som är mindre bra. Modern hjärnforskning stödjer Maria Montessoris teori om barnets öppna och absorberande sinne. T.ex. talar hjärnforskaren David Ingvar om ”hjärnans engångschans” och menar att hjärnans viktigaste utvecklingsfas inträffar i 3-6 års ålder. Mellan 3 och 6 år fortsätter barnet att bygga upp sig själv, men nu mer och mer medvetet. Under dessa tre år är barnets förmåga till inlärning som allra störst. Det är den närmaste omgivningen som betyder mest för barnet under denna tid.

Sensitiva perioder:

Kroppens rörelser (0-4 år)

Alla sinnen (0-5 år)

Ordning (1-3 år)

Sinne för detaljer (1-2 år)

Socialt samspel och interaktion (2 ½- 3 ½ år)

Språkinlärning (0-6 år)

Kroppen: Både grovmotorik och finmotorik tränas

  1. ”The Age of Rudness” – stillhetens och styrkans ålder, 6-12 år.

Det andra utvecklingsstadiet är relativt lugnt. Under detta stadium är det särskilt viktigt att ta tillvara på barnets nyfikenhet, kunskapsiver och erbjuda så mycket kunskap som möjligt. Barnet vill förstå sin omvärld och det socio- kulturella sammanhang de lever i. Om de ännu inte lärt sig läsa och skriva, utan måste lära sig det under denna period, så upplevs det ofta som tråkigt och frustrerande. Att barnet ibland kan känna att det har tråkigt kan dock även ha ett mervärde då tristess också är ett förstadium till kreativitet. Barnet börjar under denna period att värdera sig själv i relation till andra. Således måste barnet hjälpas att lära värdera sig själv genom att tro på sin egen förmåga – oberoende av andras prestationer.

Det finns under denna period ett stort behov av tydlighet, stöd och uppmuntran från vuxenvärlden. Barnet har behov av denna ”yttre struktur” för att kunna bygga sin ”inre struktur” och förstå hur olika saker hänger samman då det fortfarande är svårt för många barn att se samband mellan orsak och verkan. Under mitten av denna utvecklingsfas börjar barnet bli medvetet om olikheter och avvikelser. Det är inte ovanligt att barnet visar tecken på nedstämdhet, grubblerier eller passivitet. Det aktiva glada barnet har blivit som förbytt. Att tala om känslor kan vara svårt och barnet undviker därför ofta att tala om sina funderingar.

Sensitiva perioder

Nyfikenhet och intresse för omvärlden

Intresse för moralfrågor

Abstrakt tänkande

Föreställningsförmåga

Socialt beteende

Kärlek och intresse för omvärlden och socio- kulturella sammanhang 

  1. ”The Earth Children” – den sociala varelsen, 12-18 år.

Under tonårstiden utvecklas den sociala biten. Tonåringen börjar bli medveten om sin roll i familjen, i skolan och i samhället. Tonåringen lockas av universum, jorden, de öppna vidderna och Montessori kallade dem därför för ”The Earth Children”. Puberteten äger rum och den medför dramatiska förändringar. Det sker både fysiska och psykiska förändringar som gör att tonåringen är extra känslig. Latenta sjukdomar kan därför lätt bryta ut. Tonåringen har behov av att tillhöra en grupp och söker gärna upp en ledare. Det är vanligt att man identifierar sig med en idol som idealiseras. I det tumult av behov, känslor och tankar som finns inom tonåringen finns en längtan efter enkla lösningar och efter en stark och säker ledargestalt. Idolen och kamraterna väljs inte efter moraliska aspekter. Med tiden upprättar tonåringen olika ideal för hur en bra kamrat får bete sig.

Tonåringen är generellt sett känslig för kritik och revolterar också mot auktoriteter under denna period – vanligtvis sina föräldrar och lärare. Ungdomar kräver speciell uppmärksamhet och stöd eftersom de är mycket sårbara och känsliga. Den vuxne måste därför samtidigt kunna möta tonåringens häftiga svängningar som att agera vuxen, något som ställer höga krav på omgivningen. Det bästa sättet att visa respekt för tonåringen är genom argumentation istället för auktoritet genom maktutövande. Ungdomar behöver stöd från vuxna, och det gäller även om de säger motsatsen. Det intellektuella intresset är inte alltid på högvarv vilket ofta kan ta sig uttryck i skoltrötthet.

Maria Montessori var av den uppfattningen att ungdomar – som komplement till ordinarie skolgång – skulle ges möjlighet att arbeta med kroppen och gärna få leva i egna kollektiva minisamhällen där de fick ta reellt ansvar och få användning av alla sina kunskaper.

Sensitiva perioder

Utveckling av den sexuella identiteten

Höga samhällsideal

Idoler

Ökad medvetenhet om sig själv

En ny sorts självständighet som samhällsmedborgare

Stark känsla för rättvisa och personlig värdighet 

  1. ”The Happy Age” – tid att mogna, 18-24 år.

Om ungdomarna blivit stöttade och stimulerade vid rätt tidpunkter under sin uppväxt återfinns personer som har god och lugn kontakt med sin omgivning och med sig själva under denna fas. Unga behöver fortfarande stöd av kloka vuxna. Mot slutet av denna period har ungdomarna mognat och kan då ta steget ut i vuxenvärlden för att integreras i samhället med dess krav och möjligheter.

Vanliga ord inom Montessori

Normalisering – ”att hitta sig själv”

Med normalisering menade Maria Montessori ett barns optimala utveckling. Hon använde detta ordet för att beskriva ett naturligt tillstånd. Ett normaliserat barn har funnit sig själv och trivs i sin miljö med kamrater och vuxna.

Barnet kan ta eget ansvar, förstår andras behov och kan hjälpa andra när det behövs. Barnet är självständigt i sitt arbete och visar spontan glädje, nyfikenhet och känner en lust att lära sig mer. Ett barn som uppnått normalisering har utvecklat en stark ansvarskänsla gentemot andra människor och sig själv och Montessori menade att detta var det viktigaste resultatet av hela hennes arbete.

Fantasi och förställningsförmåga

Maria Montessori menade att det är viktigt för barn att kunna skilja på fantasi och verklighet.

När barnet känner verkligheten någorlunda väl, och kan skilja på fantasier och verkliga ting då är det fritt fram att läsa alla fantastiska och fantasifulla sagor. Vid fyra- fem års ålder brukar barnen börja kunna förstå skillnad mellan fantasi och verklighet.

Kosmisk utbildning
Ordet kosmos kommer från grekiskan och betyder världsalltet, världsordningen. Maria Montessori använde uttrycket kosmisk utbildning för att beteckna den kunskap vi måste ge om universum och människans plats i universum. Barnen lär sig att allt som har hänt och det som sker idag hänger ihop och att vi måste vara rädda om jorden. Målet är att skapa en förenad, fredlig värld.